Poetisk akrobatik

cirkuscirkor1_ LR

cirkuscirkor2_LR

cirkuscirkor3_LR

Jag fick det beskrivet som poetisk akrobati, och det var precis så det var. Vackert, eftertänksamt och helt underbart. Rörelser och estetik som gick rakt in i mitt hjärta. Knitting peace, med Cirkus Cirkör. De visade på livets svåra balansgång, det fina med att skapa tillsammans, leka och lita på varandra. Att sköta om det värdefullaste man har samtidigt som livet måste klättras och hur vi möblerar om livet för att få det att fungera.

Musiken talade väl tillsammans med akrobatiken och dessa växte tillsammans till en vacker enhet, och allt jag ville var att få vara med.

Bilderna är pressbilder tagna av Mats Bäcker, eftersom mina egna pressbilder visade sig vara olagliga.

Pyssla med toapappersrullar

racerbil2

krokodil

Pinterest är roligt tycker jag. Där finns bilder på precis allt möjligt. Jag har hittat några roliga idéer för toapappersrullar att variera gubbarna med. De finns på min board ”crafts for kids”, och har från olika ursprungslänkar gått via Babiekins magazine så att jag sett dem.

Idag när jag hade förmånen att vara hemma med två av mina tre små gryn visade jag EB toarullepysslena och genast kom skaparlustan över oss båda. Iklädda pyjamas lät vi oss helt överväldigas av kreativiteten och pysslade oavbrutet i flera timmar. Resultatet blev racerbilen och krokodilen.

Vi har använt oss av skalpell för att skära ut taggarna på krokodilens rygg, ögonen och tänderna. Då får man hjälpa en femåring så att han inte slinter. Annars har han klarat mycket själv, fast just den här gången var också tjusningen att vi gjorde tillsammans. ”Mamma, om du ritar så klipper jag”, ”EB om du målar med rött ska jag hämta svart också” Underbart!

 

7åring i huset

Viggos tårta

viggos godispåsar

Vi har haft kalas. Firat och firat, en skön sjuåring har vi nu. Trots att vi hade spidermangodispåsar, ville han hellre ha dessa som mamma har pysslat. Och en blå tårta med flaggspel på. Och att höra honom viska för sig själv, ”det här var min bästa födelsedag” vad kan göra den här mamman mera glad?

Om jag bara vore lite mindre nostalgisk

inför bytardag

Jag har ägnat timmar åt att samla ihop barnens gamla saker. Kläder de vuxit ur som ingen längre använder, leksaker ingen längre leker med, böcker ingen längre läser. Vagnen som aldrig mer ska köra syskonen Käll. Hoppgungan som de aldrig egentligen gillade, den bakåtvända bilbarnstolen som EB mådde så förfärligt illa i, men som åkt många trygga mil med honom. Gravidkläder som jag aldrig mer ska klä mig i.

Allt kommer att finnas till försäljning imorgon. I Pingstkyrkan i Örebro, kl 10-13.

När jag vek ihop och prissatte gravidkläderna, då stockar sig gråten i halsen och jag är tvungen att vila. En ensam tår letar sig fram. Och jag blir arg och irriterad på mig själv. Det är bara ting! Laddade med tiden som inneburit allra störst förändring i mitt liv. Det har minsann inte bara varit lätt och en dans på rosor. Ändå står jag här bredvid mina fullproppade pappsäckar och känner med ilska nostalgin övermanna mig. Därför att nu är den här epoken slut. Och den kommer aldrig tillbaka (hoppas jag) jag kommer dessutom aldrig att sakna de här grejerna, och det kommer definitivt inte att kännas tomt här hemma utan dem. Det finns annat som fyller rummen gott och väl.

Men ändå, aldrig mer ska jag irriterat vika den oanvända hoppgungan åt sidan för att komma in i köket. Aldrig mer ska jag uppsvälld och dan tränga in mig i de där gravidbyxorna för att sen byta till den mycket mer generösa klänningen. Aldrig mer ska jag bädda in en nybadad baby i den mjuka handduken med luva. Aldrig mer ska jag köra mina barn i syskonvagnen och stanna för att titta på en stor lastbil, eller springa så att det pirrar i magen på mina små så de tjuter av skratt. Aldrig mer ska jag stanna vagnen bara för att smeka min nya lilla babys kind och fashineras av hon sover så gott i vagnen.

Om du nu känner dig sugen på att bli den nya ägaren till mina kära saker hälsar jag dig hjärtligt välkommen till Pingstkyrkan i Örebro imorgon lördag 9e mars kl 10-13. Då är det bytardag/barnloppis! Så himla bra grej. Grejer byter ägare så att de fortsätter att fylla den funktion de är tänkta till istället för att var nostalgi föremål i någons källare. Välkomna!

 

Kommer snart, mamma!

Sonja i vinterskrud

Eller egentligen ”hej då, pomme nart, mamma”. Så sa hon och slängde igen dörren. Kvar stod jag. Tittade länge på den stängda ytterdörren, tider som komma skall passerade för mig. De ord hon den här gången yttrade för allra första gången, tror mig förstå att jag kommer få höra henne säga många gånger än. Kanske när hon springer iväg för att jaga grannens katt, eller när hon åker iväg till en vän för att leka, lattja och så småning om bara va´. När hon drar ut i världen på äventyr som jag inte kommer att vara någon del av, och när  hon flyttar till ett eget ställe ”jag kommer hem snart, mamma, och hälsar på”. Eller ännu längre fram, när jag är gammal tant och står med min rullator och undrar med min skröpliga gammelröst, när kommer du igen? När får jag besök nästa gång? Hon kommer alltid att svara ”jag kommer snart mamma”

(Det är ingen som vet om vi kommer ha ynnesten att leva ett så långt liv tillsammans att allt detta kommer att hända, men det skulle kunna bli så.)