IMG_9778

Jag känner mig ny

 

Det ligger i luften, vår. Man vill något nytt. Så jag köpte nya kläder och tänk, det blev inte svart. Orangerött som är så fint, och så länge sedan. Och rutigt! Det kändes nytt och fräscht ända tills jag gick till köket. Haha, jag trodde att jag var ny, men i själva verket har jag börjat se ut som köket!

Skarmklipp-2015-05-28-23.25.07

Att längta efter nåt

Den där känslan, att längta efter något nytt. Att få uppleva något jag aldrig tidigare upplevt, att se något jag aldrig tidigare sett, att göra något jag aldrig tidigare gjort. Längtan efter den har varit stark hos mig i vår. Jag är kanske lite överraskad, det var länge sedan jag längtade efter detta så starkt. Det är som att välkomna en kär gammal vän tillbaka. Det går lite trevande i början men sen känner vi lätt igen varandra.

Som en följd av den där längtan har jag sprungit Göteborgsvarvet i lördags. Det var roligt! I flera dagar efteråt bar jag det med mig. Allt var nytt och spännande. Jag insöp nya intryck, gav allt under löpningen och var en del av hela den där stora festen. Jag vill göra det igen!

Jag längtar efter fler spännande nya äventyr. Jag längtar efter att se för mig helt nya saker, att vara med om något jag aldrig tidigare upplevt. Och med spänning väntar vi nu svar på om vi kanske vinner ett  äventyr. Något som vi i vår familj aldrig gjort tidigare. Fjällvandringsvecka.

Besked kommer imorgon, och faktiskt, själva väntan är rolig och spännande.

Skärmklipp 2015-05-19 22.45.50

Boostday – jo jag tackar jag. Varje dag minsann.

Jag går dagligen och funderar på mitt nästa mål. Jag känner att jag kört fast. Det här har jag redan skrivit om så det kan vi lämna med den korta meningen. Igår tog jag mig iväg på något som kallades Boostday. Det var Handelskammaren här i Örebro som ordnade en dag för kvinnor som driver företag. Perfekt för en vilsen, halvsjuk jag som efter en vecka av vabbande och därmed halvfartsarbete tyckte det lät precis som det jag behövde. Och jag konstaterar: Renata Chlumska, vilken talare!

Med stor inlevelse tog hon oss med på sina äventyr. Och hon berättade med inlevelse om medgång och motgång. På sin härliga blandning av skånska och småländska utmanade hon ”jag vet att ni har berg att bestiga. Jag har bestigit världens högsta berg. Om jag kan det, kan du ta dig över ditt. Jag lovar”

Skärmklipp 2015-05-19 22.46.23

Hon visade oss filmer över de stora segerstunderna på hennes karriär, toppbestigningen av Mount Everest, och målgången när hon med sin kanot tagit sig runt 48 av USAs stater. Men hon pratade också om motgången att förlora sin man, sin arbetskamrat och medvisionär. Att stå ensam kvar med galna drömmar och höga mål.

Hon imponerade på mig. Givetvis är hennes äventyr imponerande, det vet man ju sen innan. Att stånga sig igenom det man föresatt sig, det kan alla med tillräckligt mycket envishet.  Att sen berätta om det med liv och lust så att energi sprätter iväg till oss soffpotatisar till publik, det var imponerande. Värre.

Nöjd med föreläsningen bäddade jag ner mig i sängen och tog kväll tidigt, tidigt. Riktigt kurerade mig.

Idag kunde jag se världen med bättre ögon. Sonjas dagliga kärleksbrev till sin mamma, de som jag lite halvintresserad tittar på och lägger någonstans, det är väl boost om något? Jag började leta fram några av dem – jag måste spara dem. De är värdepapper för sjutton! Boostday – jo jag tackar jag. Varje dag minsann.

IMG_4536

Så det kan gå

Vissa dagar känns det att livet är lätt att leva. Det känns sprudlande inuti och det är lätt att skratta åt det som gick lite fel. Andra dagar är livet tyngre, mörka tankar om ens egen oduglighet smyger sig på och lurar bakom varje liten koncentrationspaus. Då kan det komma onödigt många suckar och man kanske kan trösta sig med något extra litet njutningsmoment i livet.

Ytterligare andra dagar krossas självförtroendet i tusen bitar och det gör ont. Det som finns längst därinne känns blottat och man gör vad man kan för att dölja det som döljas bör. Man reagerar konstigt och känner inte igen sig själv. I alla fall är det så för mig. Det är svårt att samla ihop bitarna av sig själv, och det tar ganska lång tid.

Egentligen har jag ingen bra strategi för att ta mig samman när jag faller sådär hårt, som väl är händer det inte så ofta. Nu har det tyvärr hänt och jag försöker tänka utanför mig själv, tänka att jag ska lyfta ögonen och skaffa mig ett större perspektiv. Det är minsann heller inte så lätt, och det kan vara nog så smärtsamt att se på sig själv utifrån och uppifrån när man ligger där alldeles utsplashad.

Med hjälp av människor jag beundrar och älskar kan jag sakta pussla ihop bitarna av mig själv.

Det är fortfarande smärtsamt, men intressant och fascinerande att nu när jag påbörjat återuppbyggandet av mig själv blir det inte lika som förut. Det är en annorlunda jag nu. I stort sett samma, men med nya erfarenheter och insikter om mig själv. Hoppas den här nya jag kan bli glad och lätt om hjärtat, för jag längtar dit.

IMG_4264

Äppelblommen virvlade iväg, och jag tog ett viktigt beslut.

IMG_4265

IMG_4266

Våren är utan tvekan här, försommaren likaså. Äppelträden har blommat i full kraft och blommat över. De skira bladen har lagt sig tillrätta på marken. Våren beslöt sig för att bli försommar och man anar att naturen förbereder sig för nästa årstid, sommar.

Samtidigt har jag tagit stora beslut. Min tid som fast anställd i en kommun nära mig har haft sin storhetstid, men nu har jag beslutat att gå vidare. Helhjärtat, även inför det byråkratiska Sverige och framför allt inför mig själv. Slut är det nu med hänvisningar som ”jag har ju min fasta kommunala anställning” Nu släpper jag taget och försöker flyga. Som äppelblom vill jag landa mjukt och vackert. Jag har ju redan börjat bli något annat.

Och jag tycker att äppelblommen är väldigt vacker där den ligger på sin nya plats, nämligen marken i min kaotiska trädgård.