Skärmklipp 2015-05-19 22.45.50

Boostday – jo jag tackar jag. Varje dag minsann.

Jag går dagligen och funderar på mitt nästa mål. Jag känner att jag kört fast. Det här har jag redan skrivit om så det kan vi lämna med den korta meningen. Igår tog jag mig iväg på något som kallades Boostday. Det var Handelskammaren här i Örebro som ordnade en dag för kvinnor som driver företag. Perfekt för en vilsen, halvsjuk jag som efter en vecka av vabbande och därmed halvfartsarbete tyckte det lät precis som det jag behövde. Och jag konstaterar: Renata Chlumska, vilken talare!

Med stor inlevelse tog hon oss med på sina äventyr. Och hon berättade med inlevelse om medgång och motgång. På sin härliga blandning av skånska och småländska utmanade hon ”jag vet att ni har berg att bestiga. Jag har bestigit världens högsta berg. Om jag kan det, kan du ta dig över ditt. Jag lovar”

Skärmklipp 2015-05-19 22.46.23

Hon visade oss filmer över de stora segerstunderna på hennes karriär, toppbestigningen av Mount Everest, och målgången när hon med sin kanot tagit sig runt 48 av USAs stater. Men hon pratade också om motgången att förlora sin man, sin arbetskamrat och medvisionär. Att stå ensam kvar med galna drömmar och höga mål.

Hon imponerade på mig. Givetvis är hennes äventyr imponerande, det vet man ju sen innan. Att stånga sig igenom det man föresatt sig, det kan alla med tillräckligt mycket envishet.  Att sen berätta om det med liv och lust så att energi sprätter iväg till oss soffpotatisar till publik, det var imponerande. Värre.

Nöjd med föreläsningen bäddade jag ner mig i sängen och tog kväll tidigt, tidigt. Riktigt kurerade mig.

Idag kunde jag se världen med bättre ögon. Sonjas dagliga kärleksbrev till sin mamma, de som jag lite halvintresserad tittar på och lägger någonstans, det är väl boost om något? Jag började leta fram några av dem – jag måste spara dem. De är värdepapper för sjutton! Boostday – jo jag tackar jag. Varje dag minsann.

IMG_4264

Äppelblommen virvlade iväg, och jag tog ett viktigt beslut.

IMG_4265

IMG_4266

Våren är utan tvekan här, försommaren likaså. Äppelträden har blommat i full kraft och blommat över. De skira bladen har lagt sig tillrätta på marken. Våren beslöt sig för att bli försommar och man anar att naturen förbereder sig för nästa årstid, sommar.

Samtidigt har jag tagit stora beslut. Min tid som fast anställd i en kommun nära mig har haft sin storhetstid, men nu har jag beslutat att gå vidare. Helhjärtat, även inför det byråkratiska Sverige och framför allt inför mig själv. Slut är det nu med hänvisningar som ”jag har ju min fasta kommunala anställning” Nu släpper jag taget och försöker flyga. Som äppelblom vill jag landa mjukt och vackert. Jag har ju redan börjat bli något annat.

Och jag tycker att äppelblommen är väldigt vacker där den ligger på sin nya plats, nämligen marken i min kaotiska trädgård.

Något nytt för mig

När jag gjorde om utseendet här på bloggen hittade jag några opublicerade inlägg. Det var roligt att läsa dem också, och jag vet inte riktigt varför de inte kommit ut i allmänheten. Så här kommer det ena av dem. Skrivet alldeles i början av september, eller kanske slutet på augusti. Nu, ett halv år senare, känner jag mig tryggare, men fortfarande ny. Men framför allt, jag har fortfarande väldigt roligt. 

Det finns världar man känner sig hemma i.

Jag känner mig hemma i föräldraledig-i-Örebro världen. Jag morsar på andra föräldrar som har samma korta förskoletider som jag haft till mina stora. Jag känner till det sociala spelet på Öppna förskolor, och caféer med barnanpassad miljö. Jag vet vilka tider det är andra föräldrar och barn i lekparken.

Jag känner mig också hemma i skolvärlden. APT, IUP, läroplaner, likabehandlingsplan är begrepp jag kan. Skillnaden på kursplaner och lokala kursplaner vet jag också. När min sons skola ordnar skoljogg, då vet jag precis vad det handlar om och tycker inte alls att det är konstigt att de samlar in pengar.

Givetvis finns det fler sammanhang där jag känner mig hemma, men nu håller jag på att lära känna en helt ny värld. Småföretagarvärlden. Kreativt småföretagande. Det är nytt, inspirerande och roligt. Jag känner mig ofta glad och förväntansfull. Men, det är krävande att lära känna något helt nytt. Nya människor, nya sociala koder och helt nya sammanhang. Mitt i allt detta måste jag hitta min egen roll och identitet, så att jag kan trivas med mig själv och vara bra på det jag gör.

Det är tidskrävande. Och roligt.

Dubbelsidan med egenföretagande #1

Jag har haft en lugn och skön vecka på jobbet, och solen har skinit underbart varje dag. Därför har jag kunnat unna mig att skida på dagtid, i solens numer lite värmande strålar. En ynnest mitt i vintern att få njuta av solen, när den visar sig.

Igår tog jag skidorna ut på Hjälmarisen. Då mindes jag, ett år tillbaka, när jag, Mattias och sovande lilla Sonja i vagnen tog oss ut på isen och började prata om att företaga ihop.Vi blev lite fnissiga och kände oss busiga. Skulle vi våga? Det var inte alls en så solig dag som igår, utan bistert kall med isiga vindar och vi fick streta och verkligen ta i för att ta oss in till land igen. Vi kände båda att när vi klarade det där, då klarar vi väl allt,. Att starta ett företag kändes för en liten liten stund lätt som en plätt. Nu är vi där. Företagar tillsammans, det är absolut inte lätt som en plätt, men, jag är stolt över det.

Det är det där med lätt som en plätt. En lugn vecka betyder inte bara skönt, det betyder också att vi har lite för lite jobb. Det är baksidan av egenföretagandet. Visst, när det är en vecka här och där är det bara att njuta. Hos mig skapar lugnet på jobbet stort tvivel på mig själv och min egen förmåga. Tänk om jag har satsat allt på fel kort? Tankar som gnager sig in i huvudet och bryter ner glädjen och självförtroendet. Att skida, eller skrinna i dagsljus är sånt som hjälper mig att tro på mitt val igen. Det finns fler saker, en av dem är att lyssna på Alina Deve-vad-hon-nu-heter och Flytta på dig. Den handlar om den här två känslorna, och vem som ska vinna egentligen.

 

hothouse sko

Jobba på kontor

Jahaja, då sitter jag här på kontor igen och känner mig bara lycklig att jag får jobba såhär. I ett kontorslandskap bland en massa kreativa och snälla människor. Tyvärr ska ett av företagen flytta ut från kontoret Hothouse. Det känns tråkigt, det kommer att bli lite ensamt.

Som någon slags hejdåpresent fick jag de här färgglada skorna. Så nu övar jag mig på platå, och färg!

Håll utkik nästa vecka efter popill.se Det är mitt nya jobb som jag sitter här och skapar i mina färgglada skor.