Skärmklipp 2015-05-04 22.26.51

Idag firar vi sju år

Jag inbillar mig att jag inte är ensam om att ha lite olika livsregler för mig själv, som jag försöker leva efter varje dag, så gott jag kan. Idag misslyckades jag med en av mina egna livsregler. Jag har postat två Instagrambilder samma dag.

Till mitt försvar säger jag att det är ju en så himla speciell dag idag. Vi har haft kalas ikväll för min lillpojke fyller sju år. Skärmklipp 2015-05-04 22.26.23

Skärmklipp 2015-05-04 22.26.51

En härligt ledig helg

närbild strössel

bollar i förgrunden

omexponerad rullning

suddig rullning

Sonja snor en boll

Vissa helger är så mycket mer helg än andra helger. Det här har varit en mycket helgig helg. Inget planerat, men allt blev liksom, bra. Slöa mornar, ytterligare några taklister på plats, nymålad hall, barnens vänner, våra vänner. En riktigt bra bok. Utomhus och gå-bort-mat, fika, fika och fika.

Här visar jag hur EB och hans tjejkompis bakar chokladbollar med olika alternativ att rulla dem i. Och hus lillasyster snor åt sig en boll i all hemlighet.

Receptet är en gammal klassiker från Sju sorters kakor.

100 g smör eller margarin

1 dl socker

1 msk vaniljsocker

2-3 msk kakao

3 dl havregryn

2-3 msk kallt starkt kaffe

garnering efter fri vilja, här fanns alternativet pärlsocker, kokos eller guldströssel

Häll allt i en bunke, blanda allt väl, förslagsvis med händerna. Forma smeten till små runda bollar och rulla dem i  garneringen. Förvara bollarna kallt tills de ska serveras. Händerna blir hemsk kladdiga och om man bakar tillsammans med barn behöver man oftast städa handfatet efteråt 🙂

katalanska maränger

Källeriets namnsdag

Igår firade vi på Källeriet namnsdag. Kjell, eller Käll, det är ju samma tycker vi och firar oss med något gott. I år blev det katalanska maränger smaksatta med skummet som blev kvar av jordgubbssaftstillverkningen. Verkligt gott, och verkligt sött.

storkalas

Vilket kalas det blev! Vi resonerade lite maken och jag, innan klockan hann bli tre, om det skulle komma några förutom de godingar vi redan kände till. Jag var lite blåst och tänkte att ”alla-andra-är-så-upptagna” och ”vem-skulle-vilja-fira-mig?”, Mattias däremot trodde på storslam in genom dörren. Han hade glädjande nog rätt. Och jag fick mitt överraskningskalas. Långväga släktingar, grannar, nya vänner och gamla goda vänner. Huset är inte så stort, så gästerna fick vara uppfinningsrika med sittplatser, och det gick ju det med. Tack alla kära gratulanter att ni kom och förgyllde min dag!