Skärmklipp 2015-05-19 22.45.50

Boostday – jo jag tackar jag. Varje dag minsann.

Jag går dagligen och funderar på mitt nästa mål. Jag känner att jag kört fast. Det här har jag redan skrivit om så det kan vi lämna med den korta meningen. Igår tog jag mig iväg på något som kallades Boostday. Det var Handelskammaren här i Örebro som ordnade en dag för kvinnor som driver företag. Perfekt för en vilsen, halvsjuk jag som efter en vecka av vabbande och därmed halvfartsarbete tyckte det lät precis som det jag behövde. Och jag konstaterar: Renata Chlumska, vilken talare!

Med stor inlevelse tog hon oss med på sina äventyr. Och hon berättade med inlevelse om medgång och motgång. På sin härliga blandning av skånska och småländska utmanade hon ”jag vet att ni har berg att bestiga. Jag har bestigit världens högsta berg. Om jag kan det, kan du ta dig över ditt. Jag lovar”

Skärmklipp 2015-05-19 22.46.23

Hon visade oss filmer över de stora segerstunderna på hennes karriär, toppbestigningen av Mount Everest, och målgången när hon med sin kanot tagit sig runt 48 av USAs stater. Men hon pratade också om motgången att förlora sin man, sin arbetskamrat och medvisionär. Att stå ensam kvar med galna drömmar och höga mål.

Hon imponerade på mig. Givetvis är hennes äventyr imponerande, det vet man ju sen innan. Att stånga sig igenom det man föresatt sig, det kan alla med tillräckligt mycket envishet.  Att sen berätta om det med liv och lust så att energi sprätter iväg till oss soffpotatisar till publik, det var imponerande. Värre.

Nöjd med föreläsningen bäddade jag ner mig i sängen och tog kväll tidigt, tidigt. Riktigt kurerade mig.

Idag kunde jag se världen med bättre ögon. Sonjas dagliga kärleksbrev till sin mamma, de som jag lite halvintresserad tittar på och lägger någonstans, det är väl boost om något? Jag började leta fram några av dem – jag måste spara dem. De är värdepapper för sjutton! Boostday – jo jag tackar jag. Varje dag minsann.

Kreativitet som flödar av gamla knappar

IMG_2309

Även om jag följde ett mönster och försökte på alla sätt att pyssla på ett mer planerat sätt än jag vanligtvis gör, när jag gjorde den här koftan, så är ju jag trots allt bara mig själv. Och jag är van att pyssla med det jag finner här hemma. Så när det var dags att sätta i knappar i lillkoftan, och lilla babyn med familj var på väg hit redan sprang jag runt i huset och letade efter lämpliga knappar. Sån tur då att jag har handlat in en stor bunt med knappar på Bra och begagnat, så det finns lite att välja på.

Mitt pysselskåp är som en skattgömma tycker barnen, och knapparna är den allra bästa av skatter. De blev glada när alla knapparna kom fram på bordet. Vi strödde ut så många vi bara kunde få plats med och började välja. Knapparna skulle förstås passa i knapphålen, ha en bra färg och passa ihop. Ganska snart fick jag inse att fem likadana knappar var en omöjlighet, och bestämde mig för att se det som en petitess.

Barnen å sin tur, de samlar för att spara, äga och gömma i små hemliga askar. Stora, pyttesmå, blå som himlen, eller knallröda duffelknappar. Ja, utbudet känns väl närapå oändligt. Snäll som jag är fick de ta några stycken och trä på ett gummiband. Sen var de så fina alla tre med knapphalsband när de välkomnade sin allra nyaste kusin till oss. 
IMG_4575

IMG_4577

IMG_4579

 

Idag, en vecka senare har jag gått och samlat ihop knappskatterna och återigen stoppat in dem i min egen skattgömma – pysselskåpet. De kommer säkert att återupptäckas som helt nya skatter om nåt tag igen.

 

legolandtavlingen_2232

Vinnare!

Nu är jag så glad så glad så glad!

Barnen, eller framför allt killarna, tjatar och tjatar om att få åka till Legoland. Det finns inget jag hellre vill unna dem, och vi har räknat. Letat på nätet efter billigt boende, räknat igen. Frågat oss tusen gånger vad vi kan stå ut med när det kommer till komfort, och räknat igen. Legat vaken på natten och funderat, och räknat räknat. Igen och igen, igen och igen. Och kommit fram till samma sorgliga resultat varje gång.

Jag har fått stirra på mig själv i spegeln och säga att ”jag har startat företag, satsat på mig själv, och mina barn får därför inte åka till Legoland. Nu. Kanske nästa år, eller året efter det….”

Så av en händelse såg jag en annons i en tidning, om en instagramtävling. Man skulle fota sina legobyggen och tävla om en resa för hela familjen till Legoland. Gissa om vi har tävlat! Och nu gissa om vi har vunnit! JIPPI!

bara för att jag så gärna bjuder på oss, så visar jag den här bilden. Vem vill egentligen helst vinna tror ni, vi eller barnen?

 

 

tävlande föräldrar_4432

Pyssla med toapappersrullar

racerbil2

krokodil

Pinterest är roligt tycker jag. Där finns bilder på precis allt möjligt. Jag har hittat några roliga idéer för toapappersrullar att variera gubbarna med. De finns på min board ”crafts for kids”, och har från olika ursprungslänkar gått via Babiekins magazine så att jag sett dem.

Idag när jag hade förmånen att vara hemma med två av mina tre små gryn visade jag EB toarullepysslena och genast kom skaparlustan över oss båda. Iklädda pyjamas lät vi oss helt överväldigas av kreativiteten och pysslade oavbrutet i flera timmar. Resultatet blev racerbilen och krokodilen.

Vi har använt oss av skalpell för att skära ut taggarna på krokodilens rygg, ögonen och tänderna. Då får man hjälpa en femåring så att han inte slinter. Annars har han klarat mycket själv, fast just den här gången var också tjusningen att vi gjorde tillsammans. ”Mamma, om du ritar så klipper jag”, ”EB om du målar med rött ska jag hämta svart också” Underbart!

 

En härligt ledig helg

närbild strössel

bollar i förgrunden

omexponerad rullning

suddig rullning

Sonja snor en boll

Vissa helger är så mycket mer helg än andra helger. Det här har varit en mycket helgig helg. Inget planerat, men allt blev liksom, bra. Slöa mornar, ytterligare några taklister på plats, nymålad hall, barnens vänner, våra vänner. En riktigt bra bok. Utomhus och gå-bort-mat, fika, fika och fika.

Här visar jag hur EB och hans tjejkompis bakar chokladbollar med olika alternativ att rulla dem i. Och hus lillasyster snor åt sig en boll i all hemlighet.

Receptet är en gammal klassiker från Sju sorters kakor.

100 g smör eller margarin

1 dl socker

1 msk vaniljsocker

2-3 msk kakao

3 dl havregryn

2-3 msk kallt starkt kaffe

garnering efter fri vilja, här fanns alternativet pärlsocker, kokos eller guldströssel

Häll allt i en bunke, blanda allt väl, förslagsvis med händerna. Forma smeten till små runda bollar och rulla dem i  garneringen. Förvara bollarna kallt tills de ska serveras. Händerna blir hemsk kladdiga och om man bakar tillsammans med barn behöver man oftast städa handfatet efteråt 🙂