mer tid med barnen

Jag har läst det här, det här. Jag läste också det här

Någonting säger mig att jag redan har skrivit om det, men eftersom jag inte ens kan hitta det inlägget själv i så fall så gör jag det (igen) nu. Om att få vara hemma med sina små barn

Senast när det var val i vårt land blev det något fel med antalet röster i den vallokal där jag går och röstar. Vi fick vara med om ett lokalt omval. Politiker på lokalnivå började knacka dörr och tjitt tjatta i trädgården. Situationen var ganska ovanlig, vi fick närkontakt med politiker helt enkelt.

Jag minns särskilt en folkpartist som var i min trädgård och som gav mig en påse med blåklintsfrön. Han ville vara så välvillig och påpekade att hans parti lovade lite fler förskoleplatser än de andra partierna, ja han såg ju att jag satt där med en liten baby och jag borde väl oroa mig för om hon skulle få någon plats i förskolan när det är dags att börja jobba för mig. Men se då kom han till fel person, jag oroar mig inte för att hon ska få plats, det är faktiskt varje kommuns ansvar att se till att mitt barn har en förskoleplats tre månader efter att jag har sökt. Jag undrar mer om det kommer att ökas personal och utrymme i takt med att fler barn ska in i förskolan. Då skrattade han lite, och kommenterade att jag var påläst. Jag berättade också att jag helst skulle vilja vara hemma länge med mitt barn, utan att det t.ex. påverkade min pension, skulle hans parti kunna göra något åt det? Jag tror att vi är många, framför allt mammor, som skulle vilja vara hemma lite längre och mer med våra små utan att det måste bli en ”fälla”. Politikern i min trädgård var trevlig och skrattade igen, men det förstod jag väl att man inte bara kan göra så? Nej, det förstod jag ju inte… och då svarade han att det var ingen som tänkte i de banorna, men det kunde ju vem som helst räkna ut att det skulle bli för dyrt.

Därför löser vi ”problemet” med att, framför allt, mammor i vårt land vill vara hemma med sina barn att prata om ”kvinnofällan”, politikerna måste se till så att vi kommer ut i arbetslivet så fort, jobba heltid. Dela lika mellan föräldrarna handlar inte om pappans rätt till tid med sina barn, utan om mammans rätt till att snabbt komma tillbaka till sitt jobb. Det talas också ofta om att makten sitter i höga tjänster och mycket pengar, vilket förvisso är sant. Men det finns också makt i att ta hand om framtiden, att forma våra barn. Den makten talas det inte så mycket om, kanske för att det av tradition mest är kvinnor som besitter den makten.

Hela det här inlägget fick mer tyngd i sig just idag, när min egen man kom hem och sa ”jag får ont i magen när jag tänker på att jag inte är hemma mer, nu när barnen är så små, jag älskar ju att vara med dem”. Så då får han väl vara det då.

Hon satte färg på väggen och…

Jo, det sägs väl för all del att det ska vara lite mer färg i inredningen numera. Sonja tog saken i egna händer idag när hennes mamma jag verkar lite väl hängig (typ halvsover i soffan, och dessutom ringer storstan för att kolla hur det är med storebror, om hon nu fick lite lite energi en stund) och pappa jobbar borta. Min egen underbara mamma tog Ebbe sn stund så att han skulle få lufta sig, när vi andra är deckade. I efterhand verkar det väl mer som att bara en av oss var deckad.

 

Vi ser ut på den bleka vårsolen

Den bleka och lite trötta vårsolen lyser in genom köksfönstret. Det är lugnt här hemma nu, och det kan vi behöva. Helgen var full av hjälpande händer som rev vår veranda. Ett första steg för att komma igång rent fysiskt med bygget. För att hålla barnen undan men ändå ge dem ett nöje tog min syster och jag dem till ett inomhuslekland. Ebbe råkade springa rätt in i en rutchkana och slog sig i foten. Han var ledsen, och jag tröstade honom. Vi undersökte så att han kunde röra på lilla foten och blåste på den, men han fortsatte skrika. Som den tjärva mor jag är morskade jag upp honom och hotade till slut med att åka hem om han inte tystnade. Han knep ihop och lekte tappert vidare.

Degen därpå kunde stackarn inte stödja på foten och kröp istället för att gå. Så då bar det iväg till tant doktorn. För att underlätta för oss tog min syster och hennes familj med sig storebror till Stockholm, Pappa Mattias skulle ändå dit i jobb idag så det blev en lagom semester för Viggo. Det visade sig som väl var att det var inga problem med Ebbes fot.

Däremot, kom kräksjukan till familjen senare på kvällen. Igårkväll var det min tur, men eftersom Viggo är i huvudstaden kunde Mattias inte ställa in resan dit. Så nu sitter vi här, de små och jag, och tittar ut på den bleka vårsolen som skiner så fint på de skira nyplanterade pelargonerna och blåsipporna som farmor kom med igår.

Vänta på något gott

Jag vill bara berätta att hos oss ligger internetkaneln bortplockad, på grund av diverse grävning och grävningsförberedelse hos oss och hos grannen som vi delarbredbandet med. Återkommer så fortjag kan