charlottas

Tipset

Charlotta är en vän från förr som syr så mycket fint i återvunna material. Hon har på sin blogg ordnat en tävling, man kunde vinna fina priser, men eftersom jag är jag så missade jag sista datumet. Hur som helst, jag tipsar gärna om hennes grejer och blogg ändå.

På bilden syns mitt fina datorfodral och min lilla lilla makeupväska, som hon har gjort.

jag på Liljeholmsbron

Första dagen på nya jobbet

Efter att ha gått uppför den höga trätrappen och sedan över Liljeholmsbron från Svenska Tecknare sitter jag nu på tåget på väg hem till kära gamla Örebro. I morse när jag åkte åt andra hållet var jag nervös och osäker. Visste inte vad den här dagen skulle ha i sitt sköte, men nu är jag glad, tacksam och trött. Det är några månader kvar innan jag startar igång på riktigt, men idag har jag faktiskt haft min första dag på nya jobbet. Jobbet som jag skapat åt mig själv, i min mans fina företag.

Det ska bli en liten agentur av det där, och jag ska bli en liten agent minsann. Idag har jag varit i huvudstaden och pratat om avtal. Det var nervöst, och ännu mer nervöst blev det av att jag inte hittade huset jag skulle till (på bilden här nere ser man hur jag ser ut när jag irrar omkring) Irrandet visade sig främst bero på att jag letade efter fel adress! Den tafatta lilla lappen var en efterlängtad syn, och jag kände mig peppad och lite utbildad när jag gick därifrån.

IMG_1037

Blott en dag ett ögonblick i sänder

Många dagar går jag omkring med projekt och idéer i mitt huvud som jag ska förverkliga sen, när barnen har somnat och jag kan få tid att göra saker endast för min egen skull. Ungefär lika ofta händer det att när barnen väl somnat är klockan så mycket och jag har själv nära på somnat flera gånger om, och allt jag vill är att slöa  i soffan. Med andra ord, det tar lång tid och är energikrävande att lägga mina små.

Men så ibland när jag sitter där på en sängkant, ger ännu en godnattkram, letar efter ett älskad gosedjur och sjunger vår godnattsång blir det tydligt för mig. Den här stunden är värdefull och viktig. En kort tid av mitt liv kommer jag ägna åt att natta mina barn, det är bara en kort tid jag har på mig att insupa det njutfulla i att se ett älskat barn falla i sömn, alldeles trygg. Sen när de inte vill ha mig där mer, då kommer jag att undra vad jag suckade över varje kväll. De gångerna kan jag med förnyad energi fortsätta nattandet och vara alldeles nöjd med att det är det enda jag kommer att hinna med den kvällen. Och när alla barnen somnat sjunger jag klart vår familjs godnattvisa, bara för att jag själv behöver höra den.

Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst det var som kommer på

Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?

Han som bär för mig en faders hjärta han ju ger åt varje nyfödd dag,

dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.

Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både kraft och råd.

Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandringsstig.

Som din dag så skall din kraft och vara, detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften Herre kär.

Ej min tro och ej min tröst förspilla som i ordet mig bevarad är.

Hjälp mig Herre att vad helst mig händer, taga ur din trogna faders hand.

Blott en dag ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

 

 

V gosing

sytt eget gosedjur

Ganska ofta händer det att jag tittar på min äldste son och förundras över hur stor han blivit och vad mycket han kan. Så har det givetvis varit i hela hans liv, från att han ”titta, han lyfter huvudet själv!” till nuvarande ”titta, (eller titta helst inte) han står på ramen på cykeln i högsta fart!” Förhoppningsvis kommer det att fortsätta hela livet igenom med olika saker han gör.

Jag ser varje dag att han klarar av allt mer på egen hand, märker att hans humor förändrats när vi skrattar tillsammans, förstår att han blivit större när vi pratar om saker, hör det när vi bråkar osv. Trots detta blir jag förvånad när en kär vän till honom fått prova mammas symaskin och sytt ett eget gosedjur. Viggo blev självklart imponerad och ville prova.

Så en dag tog vi oss tiden helt enkelt, frukosten stod kvar, småsyskonen fick gå i pyjamas hela förmiddagen, men vad gör det när storebror ska få sin mammatid och introduceras till mitt intresse! Han fick rita direkt på tyget hur djuret skulle se ut, sedan hjälpte jag honom med tillklippningen i dubbelt tyg. Maskinen ställde jag inte på långsammaste läget, och jag stod bakom honom hela tiden han sydde (därför finns inga bilder på detta moment) För att nå till pedalen fick han låna lillasysters tripptrappstol, det kändes gulligt. Ja, sen sydde vi, och vände, han stoppade den och sydde ihop den helt själv.

För er som inte ser det vill jag bara berätta att det är en leopard, och kryssen är leopardens prickar.

Det är den finaste leopard jag har sett.

sytt pyjamas

”Oj, vad hon var molnig idag” så sa mellanbror när han fick se sin syster.

Tillsammans med några från min käraste lilla syjunta, åkte jag till symässan i Stockholm, förra året. Ni som läste min förra blogg, har hört om det förut. De jag åkte med handlade massa trikåtyger, och jag föl liksom in i deras anda och kom hem med t.ex. detta härliga tyg från JNY. Eftersom jag älskar att sy, men ganska sällan prioriterar att sy sådant som man lätt kan hitta i affärer, ligger trikåtygerna till sig. Nu har jag haft turen att få sy ett tag och det blev två härliga pyjamasar till Sonja och hennes kusin. Mönstret kommer från stoff och stil. Det blev också en mössa till Sonja, men nu är molntyget prick slut. Tyvärr verkar inte utomhusmolnen ha tagit prick slut, än.