IMG_4264

Äppelblommen virvlade iväg, och jag tog ett viktigt beslut.

IMG_4265

IMG_4266

Våren är utan tvekan här, försommaren likaså. Äppelträden har blommat i full kraft och blommat över. De skira bladen har lagt sig tillrätta på marken. Våren beslöt sig för att bli försommar och man anar att naturen förbereder sig för nästa årstid, sommar.

Samtidigt har jag tagit stora beslut. Min tid som fast anställd i en kommun nära mig har haft sin storhetstid, men nu har jag beslutat att gå vidare. Helhjärtat, även inför det byråkratiska Sverige och framför allt inför mig själv. Slut är det nu med hänvisningar som ”jag har ju min fasta kommunala anställning” Nu släpper jag taget och försöker flyga. Som äppelblom vill jag landa mjukt och vackert. Jag har ju redan börjat bli något annat.

Och jag tycker att äppelblommen är väldigt vacker där den ligger på sin nya plats, nämligen marken i min kaotiska trädgård.

Utflyktstips för Närkingar

IMG_4232

IMG_4239

IMG_4241

IMG_4242

IMG_4244

IMG_4245

slottet

IMG_4252

Det är två veckor sen nu, som man ser på bilderna hade grönskan inte kommit med samma kraft som nu. Men jag vill ändå berätta om vår årliga utflykt till Boo, utanför Hjortkvarn. Otroligt vackra fina Bo. Där finns den gamla gamla träkyrkan med de höga gravstenarna som om man läser dem berättar om liv och död. Människor som levt länge i Bo slott, hela syskonskaror som gått bort väldigt unga. Där finns också de vilda påskliljorna, något mindre än de vi är vana vid att se i rabatterna. De växer tätt och överallt runt kyrkan. Nu kanske de inte längre blommar, vad vet jag, men när påskliljorna blommat över för året brukar liljekonvaljerna ta över. Vid kyrkan stannar vi alltid först, sen åker vi ner och kikar på slottet, ett av Sveriges fideikomisser, där släkten Hamilton fortfarande huserar.

Sedan åker vi till sjön och grillar, leker vid vattnet och har det allmänt skönt i naturen tills skymningen kommer. Då åker vi sakta sakta vägen tillbaka och räknar hjortar. I år såg vi 42 st, plus fyra tranor, en hare och två svanar. Och hör och häpna, mormor och morfar också!

(En kul liten anekdot från i år var när vi gick på kyrkogården och läste på gravstenarna. EB klättrade på muren runt omkring oss men hörde oss av och till. Plötsligt hojtar han högt ” Vilar de bara? Är de inte döda?” Killen som för en stund övervägde att aldrig mer vila på dagis)

Ny utsikt från sovrumsfönstret

nytt1

nytt2

Det är överväldigande just nu att titta ut genom vårt nya sovrumsfönster. Naturen är överväldigande såhär års, varje år. Om man dessutom struntar i att klippa sitt äppelträd blommar det över hela trädet, väldigt överväldigande. Just i år har vi kommit så nära det där stora trädet som alltid hamnar sist på beskäringslistan dit vi sällan orkar ta oss, och som just därför, alltsom oftast blommar alldeles fantastiskt. Överväldigande.

 

Överraskningsfest till pappa

IMG_2200

IMG_2201

IMG_2202

För någon dryg vecka sedan hade hjältepappan i den här familjen sin födelsedag. Tyvärr kom den i skymundan av andra inbokade aktiviteter och barnen hade farmor och farfar hos sig hela helgen. Födelsedagen hamnade minst sagt i skymundan, och barnen märkte inte ens av att deras stora förebild haft sin bemärkelsedag.

Men idag ägde jag energi och sug efter något lite extra. I hast inhandlades presenten som jag sneglat på, och den som barnen gömt i garderoben kom fram och vi hjälptes alla åt för att snabbt fixa kalas. Mellanbror skar rabarber till efterrättspajen, storebror slog in paket, jag rullade köttbullar och lillan ritade en teckning.

Tyvärr samarbetade vi inte i harmoni särskilt länge. Min egen stress i kombination med storkillens stora upphåsning av kalas (som jag trodde vi skulle slippa när det var överraskning, men icke, den kom i kubik) gjorde oss mer osams än på länge. Var unge på sitt rum, den ena argare än den andra med tårar som sprutade. Och en tvärarg mamma som osade både ilska och stekos i köket.

Vi stod inte i samlad tropp på verandan med rosiga kinder och väntade in Mannens ankomst, vi fick snarare snabbt i hemlighet försonas när han klev in genom dörren. Vi samlade oss, sjöng för honom och det blev trots allt ett lyckat överraskningskalas där vi alla var stolta över vår egen prestation. Huvudpersonen, han blev glad och givetvis just överraskad.