IMG_8546

Världens bästa barnkör

Vår stora kille, som hunnit bli nio år, sjunger i världens bästa barnkör. Han som alltid är fysisk och sportig älskar sin barnkör. Han får vara en del av ett sammanhang där musik, dans och drama står i centrum. Blandat med lek och skratt i största allmänhet.

IMG_8526

En kör där stora barn och små barn gör saker tillsammans, och där vuxna och barn har roligt ihop. Musiker i församlingen skriver låtar som kören får, tonåringar skapar ett komp till kören och det svänger så sjukt bra. Där gemenskap står överst bland prioriteringar trots alla roliga projekt de gör ihop. Där olikheter inte är ett problem. Det är helt enkelt fantastiskt.

Igår var det skivrelease för deras nyinspelade skiva. ”Nu sprider vi ljuset” med IMK Onepiece.

Min lilla kille, han hade bjudit in hela klassen. Han har längtat och förberett sig. Med vuxna människors mått hade han inget speciellt uppdrag förutom att vara med i kören. Han tog för första gången i sitt liv ansvar för att kolla upp så att Onepiecen var ren, han kände stort behov att vara nyfriserad inför den stora festen och han kände sig nervös när vi cyklade dit en timme innan insläpp.

IMG_8585 (1)

Kyrkan var proppfull. Folk fick sitta i trapporna för att få plats. Solen sken och det var varmt därinne. De öste på och det var väldans drag! Jag kände stolthet tacksamhet och rörande glädje. Tänk att jag får vara med om det här, tänk att vi kan få erbjuda vår pojke den här upplevelsen. Tänk att vi får vara med i en församling där barn inte bara får ta plats, du får vara i centrum.

(Nån som vill se mer så tipsar jag gärna om deras musikvideos på Youtube. Sök IMKonepiece, eller följ nån av länkarna: Lärjungarnas cupsong, Onepiece, Våga vara)

 

legolandtavlingen_2232

Vinnare!

Nu är jag så glad så glad så glad!

Barnen, eller framför allt killarna, tjatar och tjatar om att få åka till Legoland. Det finns inget jag hellre vill unna dem, och vi har räknat. Letat på nätet efter billigt boende, räknat igen. Frågat oss tusen gånger vad vi kan stå ut med när det kommer till komfort, och räknat igen. Legat vaken på natten och funderat, och räknat räknat. Igen och igen, igen och igen. Och kommit fram till samma sorgliga resultat varje gång.

Jag har fått stirra på mig själv i spegeln och säga att ”jag har startat företag, satsat på mig själv, och mina barn får därför inte åka till Legoland. Nu. Kanske nästa år, eller året efter det….”

Så av en händelse såg jag en annons i en tidning, om en instagramtävling. Man skulle fota sina legobyggen och tävla om en resa för hela familjen till Legoland. Gissa om vi har tävlat! Och nu gissa om vi har vunnit! JIPPI!

bara för att jag så gärna bjuder på oss, så visar jag den här bilden. Vem vill egentligen helst vinna tror ni, vi eller barnen?

 

 

tävlande föräldrar_4432

Överraskningsfest till pappa

IMG_2200

IMG_2201

IMG_2202

För någon dryg vecka sedan hade hjältepappan i den här familjen sin födelsedag. Tyvärr kom den i skymundan av andra inbokade aktiviteter och barnen hade farmor och farfar hos sig hela helgen. Födelsedagen hamnade minst sagt i skymundan, och barnen märkte inte ens av att deras stora förebild haft sin bemärkelsedag.

Men idag ägde jag energi och sug efter något lite extra. I hast inhandlades presenten som jag sneglat på, och den som barnen gömt i garderoben kom fram och vi hjälptes alla åt för att snabbt fixa kalas. Mellanbror skar rabarber till efterrättspajen, storebror slog in paket, jag rullade köttbullar och lillan ritade en teckning.

Tyvärr samarbetade vi inte i harmoni särskilt länge. Min egen stress i kombination med storkillens stora upphåsning av kalas (som jag trodde vi skulle slippa när det var överraskning, men icke, den kom i kubik) gjorde oss mer osams än på länge. Var unge på sitt rum, den ena argare än den andra med tårar som sprutade. Och en tvärarg mamma som osade både ilska och stekos i köket.

Vi stod inte i samlad tropp på verandan med rosiga kinder och väntade in Mannens ankomst, vi fick snarare snabbt i hemlighet försonas när han klev in genom dörren. Vi samlade oss, sjöng för honom och det blev trots allt ett lyckat överraskningskalas där vi alla var stolta över vår egen prestation. Huvudpersonen, han blev glad och givetvis just överraskad.

 

Julafton hos oss

Mina inlägg här på bloggen har ju kommit minst sagt glest sista tiden. Det beror på utbygget och renoveringen av Källeriet. Själva huset alltså. Vi har kämpat och kämpat. Rivit och byggt upp, målat, satt lister, dragit spik, lagt golv, spacklat och slipat i oändlighet känns det som. Inte för att vi är klara ännu, men så pass klara blev vi att vi kunde bjuda hela min stora härliga familj hem till oss på julafton. Mattias och jag nattsuddade kvällen innan, som man brukar. Griljerade skinkan, bakade kakor, slog in paketen och satte upp tavlor.

Vi är inte klara, men vi tog oss en välbehövlig julepaus (och vi får väl se när vi sätter igång igen…) och det är så fint så fint. Jag är så glad när jag ser hur det blir. Precis som vi ville!

På julaftons morgon fikade vi framför granen och öppnade paketen från oss själva i ”lugn och ro” innan alla andra kom. Oj vad vi njöt allihop av den stunden, fast på olika vis. 

Det blev en bra julafton, på alla vis. Vi fick tid för oss själva, vi fick tid med kusiner och stora familjen. Och på kvällen fick vi vuxentid med strategi och sällskapsspel. Lyckat värre.