Överraskningsfest till pappa

IMG_2200

IMG_2201

IMG_2202

För någon dryg vecka sedan hade hjältepappan i den här familjen sin födelsedag. Tyvärr kom den i skymundan av andra inbokade aktiviteter och barnen hade farmor och farfar hos sig hela helgen. Födelsedagen hamnade minst sagt i skymundan, och barnen märkte inte ens av att deras stora förebild haft sin bemärkelsedag.

Men idag ägde jag energi och sug efter något lite extra. I hast inhandlades presenten som jag sneglat på, och den som barnen gömt i garderoben kom fram och vi hjälptes alla åt för att snabbt fixa kalas. Mellanbror skar rabarber till efterrättspajen, storebror slog in paket, jag rullade köttbullar och lillan ritade en teckning.

Tyvärr samarbetade vi inte i harmoni särskilt länge. Min egen stress i kombination med storkillens stora upphåsning av kalas (som jag trodde vi skulle slippa när det var överraskning, men icke, den kom i kubik) gjorde oss mer osams än på länge. Var unge på sitt rum, den ena argare än den andra med tårar som sprutade. Och en tvärarg mamma som osade både ilska och stekos i köket.

Vi stod inte i samlad tropp på verandan med rosiga kinder och väntade in Mannens ankomst, vi fick snarare snabbt i hemlighet försonas när han klev in genom dörren. Vi samlade oss, sjöng för honom och det blev trots allt ett lyckat överraskningskalas där vi alla var stolta över vår egen prestation. Huvudpersonen, han blev glad och givetvis just överraskad.

 

Källeriet bjuder in

Imorgon är den stora dagen då jag firar födelsedag. Det har vi ju vetat om länge, nära på 35 år faktiskt. Ändå har jag inte riktigt känt för att fira, eller i alla fall inte för att planera ett firande för mig själv. Jag sa till Mattias för någon vecka sedan att allra helst skulle jag vilja att han gjort ett överraskningsparty för mig. Men det är ju inte så lätt att ordna på beställning, det ligger i överraskningens natur så att säga.

Hur som helst så kommer nog mina föräldrar och kanske någon mer, tänkte jag, och lät den här dagen bli en riktig kakbakardag. Jag fick för mig att jag skulle vilja duka upp med alla mina fina kakfat! Och nu, när det bara är nåt dygn kvar och huset har massor av kakor, och jag fortfarande sitter inne på mer bakenergi, ångrar jag mig lite att inte fler blivit bjudna, (särskilt med tanke på att knappt hälften av inbjudna gäster inte äter socker).

Så kära du som läser det här, välkommen hit imorgon. Kl 15 är kakbordet dukat. Jag gör min eget överraskningsfest och bjuder in här och nu. Snälla överraska mig!