vitt-tak-LR

Vad lite slipdamm kan göra, till dig som lever i renoveringskaos

Här kommer ännu ett gammalt opublicerat inlägg. Det är daterat till för två och ett halvt år sedan. Senhösten 2012.

Jag som brukar skriva lite nostaligskt om det svåra i att tiden går, och liksom aldrig kommer igen. Den här gången blev jag så glad, tänk vad skönt det är att tiden går, och förändras! Jag blev också så glad av att läsa det här inlägget, där jag skriver om det där kaoset med en humoristisk ton, jag minns det annars som en inte helt humoristisk tid.

Jag hittade lite bilder från den där tiden också. Varsågod:

Samtidigt som jag dukar av frukosten hittar jag en sandpapper och börjar slipa på det där som jag spacklade igårkväll precis innan jag la mig för att sova. Givetvis blir vi lite sena iväg, vem hade beräknat tid för att slipa? Innan vi börjar bråka i hallen om var alla saker finns kastar jag ett öga i spegeln, hoppsan,vad hängigt och trist håret ser ut! Jag puffar till det lite och frisyren bara stannar i fluff, förvånat nöjd fortsätter jag ner för trappen till hallkaoset. Delar ut barnens ytterkläder i högar och uppmanar dem att klä sig. Jagar S genom husets byggrum för att brotta på henne overallen, tjatar lite till på E att ta på sig överdragsbyxorna. Bråkar med V om att man faktiskt måste ha överdrags och jacka, det är kallt ute. E ta på dig skorna också. Undrar vart jag kan ha lagt mobilen, ringer på den samtidigt som jag letar efter mina vantar, och Es vantar och Ss vantar…. puh. Utanför dörren! Tackar som hastigast änglarna som vaktat mina barn från att trilla ner från den räckelösa verandan idag också. Nu kommer nästa bråk, vem ska egentligen lämna vem?

När jag efter tusen morgonosämjor lämnat av mina barn på de olika avdelningarna och cyklat vidare till jobbet tar av mig mössan och fluffar till håret igen, och håret låter sig återigen fluffas. Då blir jag lite fundersam. Vad är det med det? Vad har jag haft i det? Inser att det är slipdamm. Så till alla som gillar att inte ha platt hår men inte har tid med fön och volympreparat av olika slag. Slipdamm funkar perfekt.

sonja-dammsuger-LR

vitt-golv-LR

Julafton hos oss

Mina inlägg här på bloggen har ju kommit minst sagt glest sista tiden. Det beror på utbygget och renoveringen av Källeriet. Själva huset alltså. Vi har kämpat och kämpat. Rivit och byggt upp, målat, satt lister, dragit spik, lagt golv, spacklat och slipat i oändlighet känns det som. Inte för att vi är klara ännu, men så pass klara blev vi att vi kunde bjuda hela min stora härliga familj hem till oss på julafton. Mattias och jag nattsuddade kvällen innan, som man brukar. Griljerade skinkan, bakade kakor, slog in paketen och satte upp tavlor.

Vi är inte klara, men vi tog oss en välbehövlig julepaus (och vi får väl se när vi sätter igång igen…) och det är så fint så fint. Jag är så glad när jag ser hur det blir. Precis som vi ville!

På julaftons morgon fikade vi framför granen och öppnade paketen från oss själva i ”lugn och ro” innan alla andra kom. Oj vad vi njöt allihop av den stunden, fast på olika vis. 

Det blev en bra julafton, på alla vis. Vi fick tid för oss själva, vi fick tid med kusiner och stora familjen. Och på kvällen fick vi vuxentid med strategi och sällskapsspel. Lyckat värre.

bygghandel

den andra sommaren

Jo jag skrev ju det sist, att det finns en annan sida av vår sommar också. Den sidan är också rolig och glädjande, men något mer krävande. Inte lika vilosam, inte alls faktiskt. Sanningen är att jag numera ganska ofta måste ta mig i kragen och påminna mig om att utbygget ska bli klart, inte alltid vara så stökigt och bökigt som nu. För sanningen är att även om det färdiga resultatet kommer att bli underbart, känns det långt bort, många timmar och många beslut kvar. Och jag är lite trött på att köket känns som en krypta, lite trött på att bara ha världens minsta toa på övervåningen som barnen inte vågar gå till själva. Och Så Vidare. Men som sagt målet… det färdiga resultatet det blir bra det. Så heja oss, jobba på.