Skärmklipp 2015-04-29 22.21.19

Gammalt opublicerat inlägg som fått nytt liv

Det är roligt nu när jag börjat tänka i bloggbanor igen, då hittar jag anteckningar jag gjort för länge sedan till bloggen. Här är en anteckning från 4 april 2013. Det var en fin dag minns jag, jag hade till och med ett foto från den:

Min lilla sjukling och jag gör en utflykt i vårsolen. Hon tror att vi ska åka till dagis, men sitter gärna i vagnen när hon märker att vi inte kommit dit. Hon somnar medan jag kryssar fram i geggan som smältisen orsakar.

Jag sätter mig i en backe med fjolårslöv och fjolårsgräs, och låter solen värma mig. Jag blundar och när jag tittar upp igen kan jag ännu bättre se hur vacker våren är.

Kaveldun som stelt pekar rakt mot himlen i snön som svettas.

Näver som flaggar i vinden som är så svag att bara nävern märker att den finns.

Surret av nyvakna flugor.

Det typiska knarret från hackspetten som hackar.

Och se, en vitsippa.

Utflyktstips för Närkingar

IMG_4232

IMG_4239

IMG_4241

IMG_4242

IMG_4244

IMG_4245

slottet

IMG_4252

Det är två veckor sen nu, som man ser på bilderna hade grönskan inte kommit med samma kraft som nu. Men jag vill ändå berätta om vår årliga utflykt till Boo, utanför Hjortkvarn. Otroligt vackra fina Bo. Där finns den gamla gamla träkyrkan med de höga gravstenarna som om man läser dem berättar om liv och död. Människor som levt länge i Bo slott, hela syskonskaror som gått bort väldigt unga. Där finns också de vilda påskliljorna, något mindre än de vi är vana vid att se i rabatterna. De växer tätt och överallt runt kyrkan. Nu kanske de inte längre blommar, vad vet jag, men när påskliljorna blommat över för året brukar liljekonvaljerna ta över. Vid kyrkan stannar vi alltid först, sen åker vi ner och kikar på slottet, ett av Sveriges fideikomisser, där släkten Hamilton fortfarande huserar.

Sedan åker vi till sjön och grillar, leker vid vattnet och har det allmänt skönt i naturen tills skymningen kommer. Då åker vi sakta sakta vägen tillbaka och räknar hjortar. I år såg vi 42 st, plus fyra tranor, en hare och två svanar. Och hör och häpna, mormor och morfar också!

(En kul liten anekdot från i år var när vi gick på kyrkogården och läste på gravstenarna. EB klättrade på muren runt omkring oss men hörde oss av och till. Plötsligt hojtar han högt ” Vilar de bara? Är de inte döda?” Killen som för en stund övervägde att aldrig mer vila på dagis)