Skärmklipp 2015-04-29 22.21.19

Gammalt opublicerat inlägg som fått nytt liv

Det är roligt nu när jag börjat tänka i bloggbanor igen, då hittar jag anteckningar jag gjort för länge sedan till bloggen. Här är en anteckning från 4 april 2013. Det var en fin dag minns jag, jag hade till och med ett foto från den:

Min lilla sjukling och jag gör en utflykt i vårsolen. Hon tror att vi ska åka till dagis, men sitter gärna i vagnen när hon märker att vi inte kommit dit. Hon somnar medan jag kryssar fram i geggan som smältisen orsakar.

Jag sätter mig i en backe med fjolårslöv och fjolårsgräs, och låter solen värma mig. Jag blundar och när jag tittar upp igen kan jag ännu bättre se hur vacker våren är.

Kaveldun som stelt pekar rakt mot himlen i snön som svettas.

Näver som flaggar i vinden som är så svag att bara nävern märker att den finns.

Surret av nyvakna flugor.

Det typiska knarret från hackspetten som hackar.

Och se, en vitsippa.

IMG_4264

Äppelblommen virvlade iväg, och jag tog ett viktigt beslut.

IMG_4265

IMG_4266

Våren är utan tvekan här, försommaren likaså. Äppelträden har blommat i full kraft och blommat över. De skira bladen har lagt sig tillrätta på marken. Våren beslöt sig för att bli försommar och man anar att naturen förbereder sig för nästa årstid, sommar.

Samtidigt har jag tagit stora beslut. Min tid som fast anställd i en kommun nära mig har haft sin storhetstid, men nu har jag beslutat att gå vidare. Helhjärtat, även inför det byråkratiska Sverige och framför allt inför mig själv. Slut är det nu med hänvisningar som ”jag har ju min fasta kommunala anställning” Nu släpper jag taget och försöker flyga. Som äppelblom vill jag landa mjukt och vackert. Jag har ju redan börjat bli något annat.

Och jag tycker att äppelblommen är väldigt vacker där den ligger på sin nya plats, nämligen marken i min kaotiska trädgård.

Ny utsikt från sovrumsfönstret

nytt1

nytt2

Det är överväldigande just nu att titta ut genom vårt nya sovrumsfönster. Naturen är överväldigande såhär års, varje år. Om man dessutom struntar i att klippa sitt äppelträd blommar det över hela trädet, väldigt överväldigande. Just i år har vi kommit så nära det där stora trädet som alltid hamnar sist på beskäringslistan dit vi sällan orkar ta oss, och som just därför, alltsom oftast blommar alldeles fantastiskt. Överväldigande.

 

längtar efter blommorna

Min lilla pojke, han grät och grät. Ingen visste egentligen varför, och vi fick inga svar.Så som man gör mot barn tänkte vi tillslut att han är nog bara för trött.  Tillslut lyfte jag upp honom och sa ”Ebbe, vi är så trötta på att höra din gråt, snälla berätta för oss varför du är så ledsen.”

Då pekade han på snön som till min stora glädje singlade ner i sakta mak och gör vintervärlden ljusare och behögligare. ”Jag längtar efter blommorna”

möblerat i trädgården

I lugnet och tystnaden som bara uppstår här hemma när vi är ensamma lillan och jag, och hon dessutom sover, har jag noterat att om det ska bli något mys i trädgården i vår och sommar får det lov att bli på vår lilla baksida. Där har vi västersol på altanen och älskar att vara. Kvällstid. Men så fiffig jag är som placerade en möbel under körsbärsträdet så kan man även njuta av morgonsol på den sidan huset. Det är något visst med möbler direkt på gräset, tycker jag.

En och annan kruka med trevlig blomster piggar upp den tristaste garagevägg, så då fick det bli så.